Klosters i början av 2009, känns som evigheter sedan jag stod på ett par skidor. Skulle inte vara helt fel att spola förbi den gråa hösten, rakt in i högsäsong. Ståendes vid toppen av Grande Motte med klarblå himmel, strålande solsken och humöret på topp, i med lurarna och iväg, ge det verkligen allt man har som att varje åk skulle kunna vara det sista, den kicken, som sprider sig genom hela kroppen ända ut i fingertopparna, är obeskrivligt jävla nice och är anledningen till att jag alltid kommer att älska skidåkning!

Får jag jobbet i Sälen på skidythurningen tar jag det garanterat, då blir det all in parkåkning, annars bär det av till Chamonix och Valdi, kanske skibumma i år?


/Mytarn